Förutom min familj, chokladbollar och solen gör lera mig euforiskt lycklig. Att skapa någonting av en klump lera och att faktiskt klara av det alldeles själv. Kanske blir det inte speciellt snyggt men jag älskar det ändå. Jag är stolt över mina figurer! Visst har jag målat i både akvarell och akryl och fått till en del alster men det är ändå någonting alldeles extra med lera.  Om jag fick skulle jag "lera" varenda dag.

Vissa mediterar. Andra yogar eller gör annat för att stänga bort verkligheten för en stund. Jag virkar. Då bara är jag för en stund. Just nu virkar jag på en tröja till mig själv. Ett evighetsarbete kan det kännas ibland men det SKA bli klart! Ibland lägger jag det åt sidan och gör någonting annat men så tar jag fram tröjan och virkar en bit igen

  Originalet ser ut så här. Min ska väl bli ungefär lika... typ... men inte lika lång.  

 Kylan gör mig galen! Hur 17 håller man värmen när man inte kan röra sig? Det måste vara Guds straff att födas i detta klimat. Nu har jag i alla fall virkat en liten filt i ullgarn som jag kan ha över låten när jag går ut. Testade idag på en liten promenad och den var ok.