Idag skulle vi till Borlänge, ja IKEA då. Vi åkte den vanliga vägen. Jamen HUR tänkte vi då?! Svaret får nog bli Inte alls! Det är ju för 17 VM i stan och "hela världen" är här. Vi hamnade i bilkö de Lux och skulle ju inte ens se skidtävlingarna.

VM ja. Jag har inte varit så sugen pä att gå dit tidigare och jag har inte trott det har fungerat med stolen med all snö och så. Men tydligen är det ok med stolen så kanske jag ska testa att åka dit nån dag. Problemet är också att jag fryser så att vara ute. Magnus ska i alla fall dit med pojkarna på fredag och det känns bra att de får uppleva allt!
Men det är härlig stämning på stan. Alla är glada och man känner stolthet att vara svensk och jag är så stolt över att vara kulla!

Köer till stan idag

Egentligen borde vi väl ha bakat semlor en dag som denna, fettisdagen men det blev dubbel sats av kanelbullar istället. Jojo, en semla klämde vi ned också men dem köpte vi. 1 krona på varje semla gick till barncancerfonden så det blev faktiskt en nyttig semla...

Om barnen fick bestämma så spelade de 26 timmar om dygnet. Typ. Men idag fick jag bara nog av allt och tvingade barnen att tänka på någonting annat. Laddade med en skitstor bulldeg. Sen var det bara att baka! Jisses vad duktiga de var! Jag blev imponerad. Nu har vi i alla fall bullar så det räcker ett tag. Men de går åt fort här på "Skutuddens fritids"

Katter är fascinerande! De visar med bland annat svansen, öronen, ögonen, munnen, morrhåren och hela kroppen vad de tänker och och vill och där står vi och fattar knappt en bråkdel av det de säger och menar. Och akta den som försöker bestämma över en katt.

Efterom jag är kattallergiker har jag aldrig haft tillfälle att vara nära en katt så mycket att jag har förstått detta förut. Vi hade katt när jag växte upp men jag har aldrig haft dem nära. Men när vi fick Siri i somras tycks allergin blivit bättre (peppar peppar!!) och jag kan vara i hennes närhet utan att bli dålig. Jag är aldrig nära med ansiktet men jag kan klappa henne utan problem. Det är en otrolig känsla!

Eftersom Siri är en hittekatt som uppskattades vara två år när vi fick henne vet vi ju inte vad hon har i "ryggsäcken." Men speciella egenheter hade hon nog haft även fast hon kommit till oss som kattunge. Jag har läst lite om "kattspråk" men jag skulle verkligen vilja veta vad hon tänker. Svansen talar ganska tydligt men varför tigger hon bara mat av vissa? Varför byter hon sovställen? Varför kommer hon aldrig "på order" utan väntar 30 sekunder och kommer sen som att det är HENNES besluta att komma. Vad säger hon när hon jamar? Varför kommer hon inte till ro ibland? frågorna är många och fascinationen är stor. Vilka självständiga individer och vilka per sonligheter de är, de små gosbollarna.      

Idag hade vi grisslakt på Skutudden! För ett par år sedan gjorde jag en spargris i papiermache. En gris utan tjuvöppning! Där har vi sedan lagt alla mynt vi haft över.

Idag var det dags för slakt på vår lilla nasse. Alla hjälpte till att räkna och till allas förvånad var det MASSOR med pengar som vi liksom inte känt av. Sånt där småskrammel som ligger här och där. Sedan vi börjat mata vår nasse med just det skrammlet har det blivit 2 642 kronor. Allt är välkommet till fickpengar till vår resa.

Det blev en bra mattelektion idag när vi räknade all kosing

Förutom min familj, chokladbollar och solen gör lera mig euforiskt lycklig. Att skapa någonting av en klump lera och att faktiskt klara av det alldeles själv. Kanske blir det inte speciellt snyggt men jag älskar det ändå. Jag är stolt över mina figurer! Visst har jag målat i både akvarell och akryl och fått till en del alster men det är ändå någonting alldeles extra med lera.  Om jag fick skulle jag "lera" varenda dag.

Pelle är som jag. Han älskar att fika. Ofta kommer han och frågar om vi inte kan fika. Visst kan vi det!
Det är härligt att kunna bjuda på något gott när barnen kommer från skolan. Att bjuda på en härlig doft när de öppnar dörren och höra dem uppskatta den.

Idag blev det kanelbullar. Finns det verkligen någonting som luktar godare än nygräddade kanelbullar?! Jag tror inte det.

Vissa mediterar. Andra yogar eller gör annat för att stänga bort verkligheten för en stund. Jag virkar. Då bara är jag för en stund. Just nu virkar jag på en tröja till mig själv. Ett evighetsarbete kan det kännas ibland men det SKA bli klart! Ibland lägger jag det åt sidan och gör någonting annat men så tar jag fram tröjan och virkar en bit igen

  Originalet ser ut så här. Min ska väl bli ungefär lika... typ... men inte lika lång.